Här kan du läsa om de mängder av jaktmetoder som är vanliga i Sverige. Alla har sina fördelar och nackdelar och passar olika typer av jägare och erfarenhetsnivåer. Många, både nya och äldre jägare, fastnar lätt i en typ av jakt och provar inte på de alla de olika jaktmetoder som finns att tillgå. Därför har vi tagit fram den här listan för att uppmuntra till mer variation i jakten.
Pyrschjakt kommer från tyskans pyrsch som betyder att smyga. Smygjakt innebär att jägaren smyger sig på viltet och avlossar ett dödande skott när man anser sig vara tillräckligt nära med god sikt. Det är en metod som kräver sin jägare, då den kräver god kännedom om markerna och djurets beteende. Smygjakten är därmed en av de mer spännande metoderna och ger minst störning för djuren. Det går att smygjaga i princip allt vilt, men vanligast är att den bedrivs på klövdjur såsom älg och rådjur. Bäst förutsättningar för smygjakten har man vid morgon och kväll eftersom det är då djuren rör sig som mest. En bra spårhund är att rekommendera om bytet ska eftersökas.
Vid drevjakt på älg går drevkarlar i bredd och skapar en så kallad drevkedja. Den driver viltet mot väntande skyttar i en skyttekedja som då fäller djuret. Denna metod kan bedrivas med eller utan jakthundar. Jagar man mindre klövdjur såsom rådjur och hjort, spårar ibland en ensam jägare viltet med hjälp av drevskall från en drivande jakthund. Metoden är lik jakt med stötande hundar som håller sig i närheten av jägaren.
Jakt med ställande hund bedrivs vanligast på älg, men funkar också på grävling. Jaktmetoden innebär att hunden får djuret som jagar att stanna upp. Sedan skäller hunden ståndskall så att jägaren kan smyga fram och skjuta den ställda älgen. Av säkerhetsskäl bör det vara hundföraren som skjuter djuret som hunden har ställt, eftersom hen känner hunden bäst. Vanliga hundraser för den här metoden är gråhund och spets.
Användandet av ledhund vid älgjakt betyder att hunden hålls i en lina och går genom markerna för att hjälpa jägaren att lokalisera djuret. Ska man använda sig av den här metoden är det viktigt med en god kännedom om markerna. Dessutom måste hunden vara ordentligt tränad för att kunna vara lugn och tyst, och inte irra bort sig när den ska föra jägaren till älgen. Jämthunden är en vanlig ras vid ledhundsjakt på älg, såväl som de övriga spetsraserna som räknas till kategorin älghundar.
Vakjakt betyder att jägaren väntar på det ställe där djuret förväntas dyka upp. Jägaren måste alltså ha god kännedom om vanliga betesplatser, boplatser för djuret och liknande, men även veta från vilket håll djuret förväntas komma. Detta för att kunna placera sig på lämpligt avstånd för skott, utan att djuret upptäcker jägaren. För att undvika att djuret får vittring kan ett jakttorn användas.
Åteljakt är en typ av vakjakt. Vid jakt på räv och vildsvin, som oftast sker kvälls- och nattetid, används ofta åtel. Åtel är föda som placerats ut för att locka djuret till platsen. Det är viktigt att du kollar upp vad som är rätt föda att lägga ut på förhand. Bland annat får aldrig livsmedel läggas ut såsom bröd eller sötsaker, däremot är det tillåtet att lägga ut de flesta naturliga foder så som potatis, majs och slaktavfall från vilt.
Precis som vid jakt på älg kan drevjakt användas vid vildsvinsjakt. Det innebär då alltså att människor (med eller utan hundar) går i en drevkedja för att driva djuret till väntande skyttar i en skyttekedja. Jagar man småvilt används ofta drevmetoden klappjakt, som innebär att drevkarlarna driver djuret genom att klappa händerna eller använder klappträn. Detta är en ganska intensiv metod, eftersom många djur kommer i hög fart mot skyttarna.
Spårningsjakt på varg innebär ofta att en jägare åker skidor efter vargspåren, med två flankspårare som åker parallellt för att rycka in om vargarna viker av spåret. Passkyttar ställs sedan ut försiktigt som sedan kan fälla djuret. Vid spårningsjakt är det viktigt att välkända pass där vargarna rör sig är bemannade. De spårande jägarna ska inte heller åka för nära vargarna, eftersom det ökar risken för att de avviker från de naturliga passen.
Lockjakt går bra att använda på vargar eftersom de kommer på lock. Djurets läten efterhärmas och påverkar då djurets hörsel. Här kan även åtel (föda) läggas ut och locka till sig djuren och påverka dess luktsinne. Vargens läte kan efterhärmas med hjälp av olika pipor. Ska man använda sig av åtlar vet man att vargarna rör sig i områden där det finns slaktrester. Ibland även där det har lagts ut vildsvinsåtel. Men enligt svenska jägare besökts åtlar sällan av vargar här i Sverige, även om det ibland händer.
Skyddsjakt regleras i jaktlagen och jaktförordningen. Den bedrivs för att förebygga skador av vilt, och kan vid vissa förutsättningar ske på fridlysta djur (till exempel varg). Om varg har angripit tamdjur, såsom får eller likande, får ägaren till tamdjuren ibland döda vargen. Ibland räcker det inte med att skrämma bort rovdjuret, och då kan ägaren beviljas jakt på vargen.
Att fånga mindre djur i fällor är en vanlig metod som används i samband med jakt. Det finns två typer av fällor; de som dödar djuret och de som ska fånga in djuret levande. Läs mer om olika typer av fällor och hur du kan bygga dem själv. För att bedriva fällfångst måste du ha jakträtt på det område där fällan sätts ut samt ha ett jaktkort. Vittjning av en fälla är en kontroll av den där det infångade djuret tas ut. Vittjning ska ske olika ofta hos olika typer av fällor.